I made a quick stop at a mall for my dinner during my oncall day today.
Went to perform my maghrib prayer afterwards at the mall's top level. I decided to just sit in the praying room while waiting for isya. About 5mins before isya, a young lady came in.
She rushed to the seat next to me and tiba-tiba dia cakap, "Assalammualaikum kak, berapa minit lagi ye nak isya?". Aku jawab la "dalam 5minit lagi."
Then she took off her lanyard, her hijab, and went to perform her ablution as fast as she could, and came back next to me, pakai telekung and bentang her sejadah.
Then she asked me again, "berapa minit lagi ye kak?". I replied "3minit."
Then she looked soooo sad and said "erm tak sempat, tak ape la..."
I said to her "eh boleh je solat, selagi you angkat takbir sebelum masuk waktu next solat, Allah terima, inshaAllah. You kerja tadi kan, bukan sengaja lewat-lewatkan solat, kan?".
Dia angguk, and terus senyum. Then she performed her maghrib prayer calmly..
There I was. Cemburu tengok adik semuda itu (aku rasa dia baru 22-23 kot) kecewa dengan diri sendiri bila tak mampu solat pada waktunya. Sumpah aku cemburu pada anak muda yang menjaga solatnya pada ketika usia yang mudah tewas dihasut dek bisikan hiburan dan setan.
What did I do when I was at such a young age? Haih. Jahilnya aku. Menyesal tak sudah. Dulu-dulu waktu solat pun tak jaga elok-elok. Sighhhhhhh.
Semoga adik tadi istiqomah dalam perjuangan ibadahnya.
Hidup ni kadang2 rasa terkejar-kejar dengan tuntutan dunia. Up to a point that we can easily forget that yang mengizinkan kita masih ada lagi kat dunia ni, Allah jua..
So how can we put something else first, before our own Almighty Creator?
~ may Allah have mercy on me, on us ~